Färgglad
Idag vecka 4 pass 3 sprang vi utan varandra för första gången. Jag skulle på kör på kvällen och behövde klämma in passet mellan jobbet och kören. Stefan ville då hellre ta det på lunchen. Vi klarade detta också! Det var annorlunda att vara därute själv med sina steg och andetag men det var OK. Jag joggade lite fortare än förut sa RunKeepern.
Det finns ett motionsförknippat problem som följt mig genom hela livet. När jag till exempel gick i högstadiet och kom tillbaka till nästa lektion efter gympan så brukade lärarna undra vad som hänt. Beroende på min ansiktsfärg. Jag blir nämligen knallröd av minsta lilla språngmarsch. Inte alls i proportion till hur ansträngande det var. Det ligger litegrann i släkten men släkten är inte värst utan det är jag. Så idag när jag kom till kören var det uppenbart att jag just varit ute och sprungit om man säger så. Färgen var inget mot vad den varit en halvtimme tidigare men ändå tillräckligt för att väcka uppmärksamhet. Visserligen positivt - dvs att man tycker jag är duktig som kör den här drajven. Men litegrann är man som den där tonåringen som inte vill väcka någon uppmärksamhet, åtminstone inte genom att se knäpp ut...
Med detta vill jag INTE säga att ni inte ska ge mig beröm, det är superkul att få... :-)
Dagens plus är att jag nästan fick med mig några tjejer från kören på den här utmaningen och tjejmilen! Heja, kom igen!
Dagens minus att det börjar krypa en lite sliten känsla i smalbenen. Ingen träningsvärk men som att någon benhinna eller dylikt börjar bli trött. Vad gör man då?
För övrigt funkar skorna nu. Jag har nämligen bytt löpstil från att landa på framfoten till mera ordinär lufs. Det känns naturligare för mig och tydligen även för skorna. Men det skulle vara bra med en pt som kunde inspektera löpstegen.