springamilen.blogg.se

Tredje passet vecka tre består av 2x12 minuter jogging. Första intervallen startade just som jordens brantaste och längsta uppförsbacke tornade upp sig i den småländska skogen. Så det blev inte mycket till jogging just precis då. Motion blev det i alla fall mycket av. Phu!! Väl uppe och igång med joggingen kändes det finfint och jag hade just börjat känna hur det flöt på ovanligt bra när det var dags att vända tillbaka och jag insåg att jag hade haft både medvind och lätt nerförsbacke den senaste sträckan... Det blev alltså tvärtom andra intervallen. Hm.

 

Det är inte så jättelätt att beräkna träningssträckor i okänd omgivning så när det avsedda träningspasset egentligen var klart så återstod väl en kilometer av vägen tillbaka till logementet. Av fler än en anledning sprang jag vidare den biten:

• Det började ösregna
• Jag ville hinna först till duschen före alla ungdomarna som alldeles strax skulle avsluta en brännbollsmatch
• Det var så himla frestande att kuta nerför den där jättebacken...

 En vacker kväll mitt i Småland vid sjön Ralången sprang jag iväg på pass två vecka 3. Det var lite kul att springa på ett annat ställe och uppleva fågelkvitter på en annan dialekt. Upp- och nerförsbackar fanns det också vilket inte är så vanligt hemma.

 

I slutet av det här passet var det dags för "spring" i fem minuter, och det var riktigt härligt att släppa loss.  Det gällde att planera in det intervallet i nerförsbacke...

 

Stretchingen gjorde jag med en vacker utsikt över sjön och ett femtiotal ungdomar som lekte ringlekar kring midsommarstången.

 

Men kom igen nu!

 

Jo jag är pinsamt oinsatt i nyhetsflödet såväl som aktuell kulturell debatt och ett av de samtidsvittnesmål som jag inte tillägnat mig är hittills Spanarna. En förutsättning skulle ha varit att radion hade stått på hemma. Det gör den inte. Men idag var det programmet min underhållning på joggingturen.  Rekommenderas! Men alla ni andra har väl hört alla avsnitt sedan 1997 kan jag tro.

 

Jag kan också rekommendera ett botemedel mot den förlamande känslan av att slösa bort sin dag utan att lyckas komma igång med något vettigt: Ut och spring! Sen har du varit duktig och kan njuta av eventuell ledighet med gott samvete.

 

Stefan han jobbade med en produktionssättning idag fast det var lördag så nu har han helt enkelt missat vecka 2, pass 1 och 2. Jag kör. Nu har jag ont på alla möjliga ställen på benen, med undantag av just knäna. Kan vara styrkeövningarna kanske?

 

Min säkraste framtidsspaning är att det snart kommer att bli semester. Igår fick jag för mig att jag skulle vilja åka på något slags hälso- och motionsvecka med personlig träning i sommar. Så jag började surfa. Men hittade bara fitnessresor till Teneriffa i november. Finns det inte träningsveckor för tanter 40+ i typ Skogås eller Söderhamn?

 

 

Ja idag var det väl inte så värst. Stefan hade ont i ryggen och ville inte springa idag heller. Så jag tog ett podprogram från P1 som sällskap och gav mig ut. Om det var för att programmet handlade om forskningsresultat som visar att en del människor inte får några som helst hälsoeffekter av träning, eller för att den gedigna hamburgaren från Linas matkasse intogs alldeles innan joggingturen, eller bara för att man inte kan vara på topp jämt helt enkelt, låter jag vara osagt. Men det vad väldans segt i kroppen idag. Milen har väl aldrig känts så avlägsen!

 

Och så vet jag nu var vi INTE ska springa ifall det nyligen har regnat, nämligen åkervägen. Eller vi kan säga så här; stötdämpande skosulor har fått en helt ny innebörd. I alla fall så fick jag göra en rejäl paus i programmet i mitten och skrapa bort ett par kilo lera från skorna. Och vet ni vad att lera består bland annat av små små gruskorn som precis får plats att fastna och täppa till alla de små springorna under skosulorna. Stod väl och rengjorde skor hemma sen minst lika länge som joggingturen varade, bl.a. medelst smalt hårspänne.

 

Runkeeperns statistik om dagens bedrifter bekräftade att det inte gick så bra, hastigheten på joggingintervallerna var långsammare än vanligt och knappt fortare än gåggningen häromdagen. Ändå gav programmet mig en pokal för ett nytt rekord: Längsta träningspasset i historien! Jaja. Om lerskrapande räknas in så visst!

 

När jag hade kommit in och stod med skorna över vasken så började det störtregna ute. Så - jag hade i alla fall tur med vädret!

Mitt i en sjukt intensiv period på jobbet är det lätt att glömma bort sig själv och sin träning men tur då att det finns ett träningsprogram på kylskåpet som säger till när det är dags!  Alltså blev det nu gåggning i denna vackra kvällssol.

Stefan var inte på träningshumör idag och hoppade över, så då var jag utlämnad till mig själv på det där sättet som bara en ensam joggare (gåggare) kan bli; lyssnande till de egna andetagen och nojigt uppmärksam på minsta lilla krämpa och tecken på att det skulle kunna bli jobbigt om en, två eller fem minuter. 

 

Men det gick fint med de 2x10 minuternas gåggning som nästintill blev joggning. Det känns nästan lite smålyxigt att börja om i programmet och känna att det går ganska lätt! Och nu har jag ju lagt till lite styrkeövningar också så nu SKA det inte bli knäproblem igen. Peppar, peppar.

 

Nu ska bara Stefan komma ifatt med det här passet också  får man hoppas.

 

Andra intressanta happenings i det här hushållet denna vecka har annars varit: Ny mikrovågsugn inköpt efter 10 år så nu ska det väl inte blixtra när vi poppar popcorn. Doppvärmare i Ks akvarium exploderat i morse. Allt bänk-, klassrums- och korridorskroksinnehåll hemburet från skolan. Kassvis! (Var gör man av allt? Stå i hallen hela sommaren?) Rabarberpaj bortglömd i kylen.  Bytt TV-bolag.

Då var det dags för pass två, vecka ett. Ja vi började ju om med programmet förra veckan. Fast det är klart, då borde detta ju ha varit vecka två. Kan ju vän av ordning få för sig att invända.

 

Men nu har det varit så väldans mycket annat på sistone såsom en student att fira och en obarmhärtig arbetsanhopning med kvällsjobb till på natten så träningsveckan fick helt enkelt stryka på foten. 

 

Varje gång vi ska ut så är jag övertygad om att det kommer att vara oöverstigligt jobbigt och tungt att springa och att jag kommer att känna mig som en säck potatis. Så jag blir då glatt överraskad över att faktiskt känna mig rättså spänstig för att vara jag. Idag sa jag till Stefan att jag lätt skulle kunna jogga i en halvtimme i sträck. Åtminstone i ett jättelångsamt tempo. Kanske det var ett ögonblick av hybris men ändå; det är häääärligt att röra på sig!! 

 

Nu funkar knän och skor men istället börjar jag bli bekymrad över att det kommer att vara en massa långsamt ospänstigt folk som promenerar ivägen när jag ska springa Tjejmilen, eftersom det ungefär då kommer att vara dags att springa en mil i sträck enligt programmet. Jaja, alltid är det något.

Idag började vi om från början. Med rätt skor. Pass 1 vecka 1, denna gång utan snöslask utan istället med sommaren i full blom. Fascinerande vad snabbt det har gått!

 

Dagens outfit bestod dessutom av mina sommaranpassade kortare träningsbyxor och den tjusiga reklam-T-shirt jag fick från Må Bra när jag anmälde mig till Tjejmilen:

Kanske var det sommarvärmen eller också satt lite träning från tidigare kvar, för det kändes faktiskt väldigt bra! Bara att tuffa på. Tills vi började noja oss för alla tecken på eventuella nya skador. Börjar man tänka på det så känner man lite stick och kramp i alla möjliga muskler och leder. Stefan fick ont på riktigt i vaden nånstans i mitten av rundan men efter lite stretching och byte av löpstil gick det över.

 

När vi kom tillbaks surfade vi fram några styrkeövningar på Må Bra-bloggen som ska förebygga knäont. Länk nedan. Oj aj ajaj, phu, vi har visst inte några muskler!