Flyt i båda ändarna av kaloribalansen
Åh det är faktiskt en underbar känsla att kunna springa och springa utan att det känns jobbigt! Det är sant, idag joggade vi i 40 minuter och vi hade klarat lika mycket till kändes det som. Nu har vi ju inte provat längre i sträck ännu och man vet ju inte om knän och ben skulle börja strejka efter ett längre tag men känslan i kroppen är - ja, stark! Stefan sprang iofs lite fortare på slutet för han började känna sig stel av småjoggandet.
De som är trist nu är att Stefan fått ont för första gången sedan vi började träna, under foten längs utsidan. Hur kureras det, någon? Han springer ändå och det känns efteråt men inte under tiden.
Ursäkta nu om det här blir en bantarblogg istället för en löparblogg en liten stund: De senaste veckorna har jag tagit tag i hälsan i andra änden av kaloribalansen också: Jag har slutat med allt onyttigt för tillfället och har tappat 2kg hittills. Det ska bli några till är det tänkt.
Vad som är onyttigt och inte kan man ju tvista om. Men enligt min definition, vilken säkert inte skulle duga åt Anna Skipper eller någon Atkinsfantast, så är det godis, fika, chips, ostmackor, glass. Annars får jag äta vad som helst. Men jag får bara äta en macka (med skinka eller möjligen avokado) och bara en portion mat. På denna diet går jag alltså ner i vikt. Inget krångligt alls men det tar sin lilla tid och tålamod. Det sistnämnda brukar tyvärr tryta efter någon månad när jag försöker så att det bara blir jojobantning av det hela, så nu gäller det att klara enmånadskrisen och fortsätta neråt... Jag har inget särskilt mål men ska hålla på så länge jag orkar. Just nu har jag flyt i alla fall!
Om två veckor är det dags: Tjejmilen! Jag har blivit insatt i tidtagningsklass av misstag (jag betalade inte för det vad jag minns), så den 7:e september kan man följa min framfart i realtid om man vill via sms. Stefan blir tvungen. Jag tycker han ska blogga här då, i realtid. Eller hur?
Tänk när vi började jogga var det snöhögar kvar ute. Nu står vi här under äpplena.
