Dagen D
Overkligt men sant, idag var det dags! Milen. Jag åkte till Stockholm och Tjejmilen. Stefan sprang hemma. Tyvärr blev det inte en hel mil idag för honom; frestelsen att springa fort när jag var ur vägen blev stor och då gick det FÖR fort. I värmen. Men det var väldigt bra gjort ändå, tänja gränserna.
Jag skulle ta sällskap av syster Sara, min inspiratör och coach, till Gärdet men stackarn var förkyld och fick avstå. Så jag fick åka själv.
Vilken dag! 34000 tjejer, sommarvärme, peppande speakers, en massa mer eller mindre kommersiell ruljans och kvinnoenergin som sprudlade. Jag och många andra kloka tanter hoppade dock över uppvärmningen och satt i skuggan istället.
Jag startade i sista startgruppen. Kl 14:35. Då hade de första grupperna gått i mål för länge sen. När startkottet gick joggade jag igång i min lilla takt men oj vad alla andra tog i. Jag befarade att jag skulle komma sist i mål av alla 34000 men efter sådären 500 meter slutade de andra springa. Medan jag tuffade på km för km. Förbi några hundra som promenerade. Bara att kryssa emellan. Eftersom dom inte kunde läsa på skyltarna där det stod att man går till HÖGER.
Jag kände aldrig någon tvivel om att det skulle gå vägen. Taktik: långsamt! Kände mej som pro!
Efteråt kram och dusch hos syrran, sen hem och fira med fin champagne minsann! Gulliga Stefan hade köpt. Barnen visade Ullis (kaninens) framsteg i hoppning. Där ligger man i lä. Spänstig en.
Före:
Efter:
