Höst-ruggigt. Äppelpaj lockar mer än joggingtur.
Jobb dagar och kvällar, resa, stressa och så hux flux har det gått mer än en vecka utan ett enda joggingpass. Det är nu när höstrugget sätter in som det är så himla lätt att glömma allt vad träning heter och istället baka en delikat äppelpaj. Vårt träd dignar av frukt och pajen var fantastisk...
Så det är nu som agnarna skiljs från vetet. Friskusarna från de lata, de starka från de karaktärssvaga.
Och nu är det med största möjliga motstånd som jag ger mig ut på pass 1, vecka 2. 12+5+12.
Stefan sträckte låret sist vi var ute och det sitter fortfarande i. Vad gör man åt sånt? Tills vi vet är det bara min karaktär som ska prövas.