Fyra veckor kvar till milen!
Här är vårt track record för de senaste veckorna. Jojomän, vi noterar flitigt datum i programmet och när vi vänder blad nästa gång är det bara den allra sista sidan med träningspass kvar. Kvar tills vi joggar EN MIL!!!
Idag joggade vi i 30 minuter i sträck. Lätt som en plätt. Bortsett från lite muskelvärk här och där. Och att tårna domnar bort stundom. Men konditionsmässigt är milen definitivt ingen utopi längre. Det är fascinerande!
Nu sitter jag på knäna och stretchar framsidan av vaderna så ska det förhoppningsvis ordna sej med musklerna också... Tror jag.
Jag kan också berätta om sällskap jag hade förra veckan i och omkring motionsspåret (medan Stefan joggade för sig själv hemma i Uppsala):
Jag var med barn, syster och systerbarn i stugan på Öland. Där är det mörkt när det är mörkt eftersom det är på Landet. Första turen tog jag för mig själv längs landsvägen iklädd reflexväst eftersom det började skymma. Efter halva rundan kom jag till ett skogsparti som kändes ovanligt tätt och mörkt sådär på kvällen. Då kom jag att tänka på att det är ett typiskt sådant skogsparti där man ska akta sig för älgar just vid skymningsdags. Och BRAK! lät det några meter in bland träden. Det passade väldigt bra att det var dags för det snabba intervallet kan jag lova. Nej jag såg aldrig någon Skogens Konung, men man kanske kan kalla det en nära-älgen-upplevelse?
På min andra tur hade jag betydligt trevligare sällskap, nämligen syrran som fick mig att alldeles omedvetet slå nya hastighetsrekord medan hon berättade om en ny barnteater som hon hade skrivit.
Sen kom brorsan också och vi tre kan ju sitta och diskutera löpning ur alla dimensioner hur länge som helst. Å vad trevligt, och vem trodde det om mig för något halvår sen?