springamilen.blogg.se

Pass 2, vecka 2. Nu börjar man komma in i det här, faktiskt, bortsett från dumma skor!

 

Under dagens pass började jag fundera på målbilder. En idrottsman/kvinna ska väl ha en målbild framför ögonen som motivation? Försökte alltså att se mig själv jogga den där milen som vi åtagit oss att klara av. Tyvärr hade det snarast motsatt effekt; de futtiga minuterna som vi nu joggar i sträck är ju så oändligt långt från milen så jag blev bara trött av tanken. Jag har aldrig sprungit en mil i sträck. Visserligen tog jag milbanan i Maja Gräddnosloppet en gång för 15 år sen eller så, när jag var superdupervältränad för att vara mig men inte ens då kunde jag löpa hela sträckan. Jag promenerade väl kanske hälften.

 

Stefan tycker däremot inte att det låter det minsta märkvärdigt med en mil. När han var ung så tränade han friidrott och då sprang de 1,5 mil som uppvärmning flera gånger i veckan. Fort. Denne atlet har jag alltså som träningskompis. Det är iofs inte fullt så ojämlikt som det låter eftersom det där var väldigt länge sen. Men det är ju lite inspirerande faktiskt!

 

Stefans målbild är förresten att kunna springa utan att få ont. Bli piggare, och må bra helt enkelt. Det är ju sunt eller hur?

 

I kombination med eventuella målbilder= morötter så fungerar träningsprogrammet från Må Bra som piska. Tre gånger i veckan, därmed basta! "Så här gör du idag; 4 minuter det, 2 minuter det..."Det finns inte utrymme att känna efter vad man möjligtvis orkar eller att vela, bara att göra som programmet säger. Vi delade ut det idag också till min kompis Helena, som kom hit för att prova ett par urvuxna löparskor. (De passade inte, men istället fick hon te och kakor.) Vi passade på att printa ut programmet på papper till oss själva också och satte upp det på kylskåpet med avklarade pass överstrukna.

 

Nytt förslag på målbild: samtliga pass överstrukna!!! Den fungerar nog på oss som ständigt omger oss med att-göra-listor både hemma och på jobbet...