Pessimist-dag
Ta-daaa! Nya träningskläder och löparskor inhandlade på XXL idag! Och så trodde man att själva springandet skulle gå av bara farten när man ser ut som en löpare. Men tyvärr. Idag, vecka 2 pass1, lades två joggningsminuter till på programmet mot förra veckan och var det jobbigt? Ja. Tyckte jag Charlotta. Men visst fixade jag det. Det jobbiga kan iofs bero på att vi tog i lite extra i ett lönlöst försök att passera de nytillkomna sankmarkerna i Årsta utan att nudda gyttjan med våra nya skor för mycket.Stefan kände sig möjligen liiite svettig den här gången så det var väl lite värre än vanligt för honom med. Eller så var det bara för att det var lite varmare ute. Det är ju väldigt orättvist mot Stefan det här, han får ju inte alls lika hård träning som jag... Fast han är väldigt nöjd med att han inte får ont någonstans av att träna. Och så är han väldigt nöjd med sina nya skor.
Jag är tyvärr inte 100% nöjd med mina nya skor just nu för mot slutet av passet gjorde det lite ont i höger fotvalv. Skorna kändes jättesköna i affären och provades ut med expedithjälp som kollade pronation och allt möjligt. Så jag får hoppas att det onda var tillfälligt. Man kanske ska vänja sig.
Nu när fascinationen över att ha börjat träna har lagt sig börjar jag kasta oroliga ögon framåt över veckorna som kommer och undrar hur man ska klara 7, 15, ja 25 minuters joggning i sträck inom en ganska snar framtid? Pessimismens dag idag. Får man inte vara lite nybörjare ett längre tag? Får man dubblera samma program i två veckor om man inte känner för att öka farten redan nästa vecka? Måste fråga våran pt...
Vi undrar också om det är OK att lägga in en liten stretchingpaus efter en stund i i programmet? Man blir så stum i benen.
Imorgon ny arbetsvecka med löjligt mycket att hinna med. Och begravning på fredag med allt vad det innebär. Det hade normalt funnits tusen fullt godtagbara ursäkter att inte hinna/orka träna denna vecka så det är tur att vi har ett program som ska följas!